Category Archives: Humor

Evert, 8 år, satt på polisstationen – han hade rymt hemifrån.

Polisen frågade varför han rymt.

Evert svarade:
”Innan jag somnade igår kväll, hörde jag hur mamma och pappa var väldigt bekymrade över hur amorteringarna på huset skulle kunna betalas.

Senare vaknade jag av ljud från deras sovrum, där jag hörde pappa stönande säga: ”Jag drar mig ur”.

Mamma svara stönande: ”Vänta lite så kommer jag också …

” Så då tänkte jag att det var ingen ide att stanna kvar ensam och ta hand om amorteringarna, jag är ju bara 8 år!”

(Mail från Jarrah).

Han: Hej!!
Hon: Hejsan!
Han: Roligt att du kunde komma. Jag har förberett allt.
Hon: Jaha, ja jag har ju aldrig gjort det här förut.
Han: Inga problem. Det kommer att gå bra.
Hon: Hmm, det känns lite spännande.
Han: Du, jag har köpt en sån här *håller upp*. Du kan väl ta på dig den.
Hon: NÄÄ, du skojar?!
Han: Jag skojar inte.
Hon: Den är ju löjlig. Man kan väl inte ha en sån där på sig.
Han: Ta på den nu. För min skull!
Hon: Ja, jag gör väl det då.
Han: Så. Det blev ju fint.
Hon: —-
Han: Ja, då börjar vi då. Vi sätter oss.
Hon: Hur gör man?
Han: Du tar den i handen.
Hon: NÄÄ, va äckligt!!!
Han: Nej då. Ta om huvudet med ena handen.
Hon: Ja, å sedan då?
Han: Jo, sen tar du och drar med den andra.
Hon: Så här!
Han: Ja just så. Det gick ju fint.
Hon: Och nu då?
Han: Nu suger du.
Hon: Nääähää, du skojar!!??
Han: Nej, jag skojar inte. Sug nu.
Hon: Va, äckligt. Skall man verkligen göra så här??
Han: Ja.
Hon: Är du säker?
Han: Jadå, jag har gjort det här förut. Lita på mig. Sug nu.
Hon: *suger* Hmmmmmmmm.
Han: Nå, vad tycker du?
Hon: Smakade salt.
Han: Ja, det var väl gott??
Hon: Inte alls så dumt. Hur gör man nu då?
Han: Nu särar du på benen.
Hon: Va, vad sa du??!!
Han: Du särar på benen.
Hon: Såhär, menar du?
Han: Ja, fast du får sära på benen mera annars kommer man inte åt. Jag skall visa.
Hon: Jaha, jag förstår.
Han: Just så. Och så tar du den här i handen igen.
Hon: Hmmm.
Han: Sedan när du pillat fram den här så stoppar du den i munnen.
Hon: Jaa.
Han: Aaah, där gick det.
Hon: Vad gör man med det här gula? Skall man äta det.
Han: Ja, kan man göra om man vill.
Hon: Jaha. Hmmmm. GOTT!!
Han: Hmm, det är inte dumt.
Hon: —
Han: Se på mig nu. Jag försöker pilla fram den här lilla skära med fingrarna.
Hon: Hmmm!
Han: Det kan vara lite svårt ibland och då får man använda munnen.
Hon: Hmmmmmmmm!!
Han: Man kan suga lite också, då kan det ibland gå lättare.
Hon: *suck* Hmmmmmmmmmmmm!!!
Han: Nu gick det!!
Hon: Jaaa.
Han: Tyckte du det var gott?
Hon: Ja, det var faktiskt inte så dumt.
Han: Vill du ha mera?
Hon: Ja, gärna. Men du, måste det vara så här omständigt??
Han: Jo, men det går till så här när man äter kräftor…

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget. När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar:

- De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter faktiskt fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar om med en superansträngning för att sätta på dem igen.

Då säger Oscar:

- Det är inte mina stövlar!

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

- Ok, säger hon, vi tar av dem då!

Och sätter igång med samma träning som tidigare.

- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

Oscar svarar då:

- Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!

Fröken börjar gråta och mycket behärskat, fast bestämt sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:

- Var är dina vantar?

- Jag la dom i stövlarna!

Fyra personer.
De kallades:
Alla, Någon, Vem-som-helst och Ingen.
Ett arbete skulle utföras och alla trodde att någon skulle göra det.
Vem-som-helst hade kunnat göra det, men Ingen gjorde det.
Någon blev arg därför att det var Allas uppgift.
Alla trodde att Vem-som-helst kunde göra det,
men Ingen insåg att Alla skulle strunta i det.
Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon,
när Ingen gjorde vad Vem-som-helst kunde ha gjort!